Diverse växelmekanismer
Växlar på cyklar har funnits nästan lika länge som cyklarna själva dvs från slutet av 1860-talet. Framförallt fransmännen experimenterade med många olika lösningar, men även i England gjordes många konstruktioner. Där blev baknavet med inre drev av planettyp (epicykliska) snart dominerande genom Armstrong, Eadie och framförallt Sturmey-Archer som kom med sitt treväxlade nav 1902. I Frankrike föredrog man de utanpåliggande kedjeväxlarna men då på turistcyklar. Som Frank Berto påpekar i sin "Dancing Chain" lämpade sig vägnät och klimat där för cykelturism och när man på 1930-talet införde lagstadgad semester blev "Le cyclotourisme" en folkrörelse. Med packning på cykeln behövdes ordentligt lätta utväxlingar.
I Sverige var man van att gå i backarna och de växlar som såldes var nästan enbart Sturmey-Archer. Men på 40-talet gjordes en del försök med utanpåliggande växlar av svensk tillverkning samtidigt som en hel del schweiziska Versol-växlar såldes. De apterades på svenska standardcyklar med vanlig stel standardkedja vilket gjorde funktionen högst osäker. Därför kom genombrottet för utanpåliggande växlar i Sverige först på 70-talet när "bockstyrecyklar" blev mode.
Vexlo (på bilden nedan) från Vexloprodukter i Stockholm var ingen kedjeväxel utan hade en inbyggd utväxling med en myriad små kulor. Pga patenttvist blev den aldrig såld till kund och lika gott var nog det för den var säkert inte lätt att få att fungera.
