cykelhobby.com
 
 

Svalan 1964

 
 
Svalan tävlingsmodell
 
 

Svalans historia har återgivits av Åke Stenqvist i Cykelhistoriska Föreningens Velocipeden, december 2006. Där påpekas det egendomliga faktum att samtidigts om Svalan gjorde en satsning på racing från 1964 såldes inga Svalan racer till kund.. Ungefär samtidigt som Champion bildade sitt gröna stall organiserade Svalans dynamiske direktör Lennart Nordström ett vitt och lyckade få med ingen mindre än Gösta ”Fåglum” Pettersson. Gösta började sin Svalan-sejour med att vinna i Tunisien Runt 1964 och blev sedan 3:a i VM i Frankrike där för övrigt den 19-årige Eddie Merckx vann.. Därefter kom lagtempo i Tokyo-OS tillsammans med två bröder och Sven Hamrin. I varje fall Fåglumbröderna körde Svalan vilket man kan se på fotografier men därefter var man snart tillbaka hos MCB igen, Gösta oftast på Monark.

Att det fanns fler Svalan tävlingsmodeller än de som fabriksstallet körde på bevisas av ovanstående cykel som ägs av Alf Brändh i Norberg och som han tävlade på när den var ny. Alf berättar här denna Svalans tävlingshistoria::

" Jag lyckades få tag i cykeln via en klubbkamrats (Sven Högström) pappa, som hade en del känningar på cykelfronten vid den här tiden, och gladde mig mycket åt denna. Jag tränade mycket hårt under vinterhalvåret (tävlade också i hastighetsåkning på skridskor). Jag hade fått ett par gamla cykelrullar av "ökenkungen" Göran Karlsson - från Norrköpings Cykelklubb - som vann Tunisien Runt 1959 och som jag tror var Sveriges förste proffscyklist. Med dessa rullar hyrde jag styrketräningslokalen i Idrottshuset i Norrköping (för 3 kronor/timme) och tränade där några kvällar i veckan under vinterhalvåret. När så cykelsäsongen startade fick jag vara med Göran några gånger, när han tränade tillsammans med en annan av mina seniorklubbkamrater (Palle Munther) - även han landslagscyklist och senare förbundskapten för cykellandslaget. Detta var stort för en junior.

Jag har hittat några tidningsurklipp och kan då läsa att den första tävlingen jag åkte med cykeln var ett tempolopp (Hymers 3-mil i Linköping 1965), som jag lyckades vinna totalt som C-klassare och slog då även alla seniorer och oldboys. Nästa tävling var Premiärloppet i Örebro (också tempolopp). När jag värmde upp visade det sig att en sprint, som håller fast vevarmen i i pedalaxeln hade lossat under tranporten och muttern var borta. Jag träffade då Gösta Fåglum, som också tävlade på en Svalancykel och som deltog i tävlingen och frågade om han hade någon mutter i reserv, men tyvärr, var inte fallet så. Jag tog då en rejäl hammare och försökte kila fast sprinten med hjälp av denna - utan låsmutter, men efter 1 km släppte sprinten igen och så var den dagen förstörd. Det grämde mig mycket då det var den enda tävling jag åkte tillsammans med Fåglumbröderna (även om vi tävlade i olika klasser).

Nästa tävling var Kolmårdenrundan i Norrköping (linjelopp om 100 km). Här gick jag loss med en av två tvillingbröder (jag tro han var från Härnösand). På de lösa grusvägarna i Kolmården lyckades jag dra av växelwiren och vi blev upphunna av nästa utbrytargrupp från huvudklungan. Jag orkade inte hänga med denna på enbart en växel (den tyngsta), utan fick se gruppen åka ifrån mig. Tre mil från mål kom vi ut på asfaltvägen mellan Katrineholm och Norrköping och här lyckades jag nå ikapp utbrytargruppen igen. Två mil från mål körde några av oss ihop och cykeln (och jag) gick sönder totalt (båda hjulen var spräckta och gaffeln helt böjd. Själv stod jag på vägen med cykeln i fel riktning och försökte komma igång igen... Blev då upplockad av en följebil och vi hann ifatt utbrytargruppen lagom till spurtstriden vid målet. Publiken trängde på framme vid mållinjen och en sjukvårdare, som försökte fösa publiken tillbaka hade en sjukvårdsväska hängande över axeln. Härnösandskillen såg inte honom i spurtskedet utan fastnade i väskan och slets av cykeln med huvudet före i asfalten. Två dagar senare avled han på Norrköpings lasarett.

Jag minns också att det tog lång tid (nästan 1 månad) att få reservdelar efter kollisionen.Jag fick hjälp av min f.d. klubbkamrat från Antilopen den gamle nordiska mästaren på cykel - Johnny Wickström som hade en mycket fin sportaffär i Norrköping- att skaffa reservdelar och jag minns också att han var bekymrad över att det skulle ta så lång tid att få dessa delar. Han trodde att de flesta delarna till cykeln kom från Danmark eller Frankrike och att det enda som var tillverkat på cykeln i Sverige var Svalanmärket på ramen..Nästa tävling efter reparation av cykel och diverse egna blessyrer var en s.k. ABCD-tävling, där cyklister från alla klubbar i Östergötland och från de olika tävlingsklasserna tävlade gemensamt över 30 km. Jag blev fyra i min come back. Tävlingen vanns av Palle Munther. En dryg vecka senare var det dags för Linköpingsloppet. Jag gick loss ensam på krokiga vägar i Linköpingstrakten men fick möte med en scooter (som körde på fel sida av vägen i en kurva). Jag hade att välja på kollision eller dikeskörning och valde det senare, varvid en utbrytargrupp på 4 cyklister kom ifatt och åkte förbi mig. Lyckades komma ifatt igruppen efter några kilometer men var chanslös i spurten efter långt soloåkande. Funderade nu allvarligt på att sluta med tävlandet och fick ytterligare belägg för detta, när en annan av mina klubbkamrater hakade i en kamrats bakhjul under ett träningspass, varvid den förstnämnde ramlade ut i vägbanan och blev ihjälkörd av en bilist som passerade de båda cyklisterna vid olycktillfället."

 
 
Svalan racer 1964

Svalan dekal

 
 

Alfs Svalan fanns med på cykelutställningen i Köping sommaren 2008. Utrustningen är helt fransk så när som på naven som är Campagnolo Record högfläns. Ramen är byggd med Nervex muffar och Simplex gaffeländar, Gaffeln verkar vara exakt samma modell som Monark använde på sina racermodeller i början av 60-talet. Möjligen kan den ha tillkommit vid bytet som Alf beskirver ovan. Bakväxeln är Simplex Prestige som kom 1962 och delvis var tillverkad av plastmaterialet Delrin.

 
 
Svalan med Simplex Prestige
 
  Svalan fabriksracer  
 
Foto: Kalle Magnusson
 
 
Rekordmagasinet De Svalancyklar som Gösta och bröderna använde i tävlingar såg ut som den på bilden ovan. Det kan till och med vara en av deras, De köptes av S.C.O. i Danmark vars tävlingsmodeller tillverkades av tidigare anställda hos Harthiner, ett företag som Smith & Co i Odense köpte 1957. Utmärkande är framgaffeln med runda gaffelbaljor (Reynolds Taper Gauge) och dubbelkrona som på en bancykel. Svalan Harthiner