Exemplet på bilden är från Svenska Cykelmagasinet i Linköping ur deras katalog från 1949. 1/2 tum är längden mellan nitarna och 1/8 är det standardmått för bredden som än idag gäller för standardcyklar med kedjelås. Klicka på bilden för "hela listan" som visar de många olika varianter på cykelkedjor som fanns förr och som kan ställa till problem för renoverare av gamla velocipeder.
C.E.J. är det kända verkstadsföretaget i Eskilstuna som även tillverkade passbitar, vilket borde borga för god måttnoggrannhet. Den här standardkedjan har vanligt kedjelås så att man kan ta isär kedjan vid exempelvis hjulreparationer, Kedjelåset bänder man isär med en smal skruvmejsel och lossar med en lämplig plattång. Om låslblecket sprätter iväg får man köpa nytt lås - de är billiga och bör ingå i reservdelslagret hos varje cyklist. Se till att montera tillbaka låsblecket med den slutna delen framåt i kedjans rörelseriktning.
När utanpåliggande kedjeväxlar infördes behövde man en smalare kedja som dels var flexiblare och dels fick plats mellan de allt fler kuggdreven på bakkransen. Då infördes den smala 3/32-tums kedjan som bara kan öppnas om man pressar ut en nit i en av kedjelänkarna. Till det har man en nitutdragare av bra kvalitet. Parks cykelverktyg finns hos de flesta seriösa cykelhandlare. Shimano införde kedjor av UG-typ med förhöjningar på ytterplåtarna. Säkrast, men inte nödvändigt, är att ersätta en sådan kedja med en liknande. På nyare cyklar kan även sitta smalare HG-kedjor (Shimano Hyperglide) på vilken en lossad nit alltid måste ersättas med en HG-nit. 

När du kasserar en gammal kedja så tänk på att spara den så länge att du hinner mäta upp längden på den nya kedjan. Om det är för sent så kan man avgöra längden på en cykel med utanpåliggande växel genom att montera kedjan över det största drevet fram och den minsta kuggkransen bak. Rulltrissorna på bakväxeln ska nu ligga lodrätt under varann. Prova för säkerhets skull att lägga över kedjan på största drevet bak. Växlingen ska fortfarande ske utan besvär.

Förr ansåg man att bakkransen borde bytas samtidigt som kedjan. Med bättre stålkvaliteter och ordinärt underhåll borde inte detta vara nödvändigt. Men vill man vara säker mot "överkuggning" är det bäst att byta. Läs mer under "nav".

Cykelunderhåll förknippar de flesta med att olja kedjan och inte mycket mer. Faktum är att det ofta oljas för mycket med tjock olja vilket bara innebär att en massa vägdamm bind vid kedjan och i värsta fall packas ihop mellan dreven på frikransen. Använd tunn kedjeolja och torka av kedjan efter inoljning. Rostlösade oljor typ CRC 656 eller WD-40 ska absolut inte användas eftersom de löser upp oljefilmen där den bäst behövs inuti rullarna.

<< startsidan | < tekniksidan