Under den mörka januari har det inte varit mycket att rapportera på cykelfronten. På sidan har jag nu sammanfört information om och bilder på Eddy Merckx utmärkta cyklar. Alla bilder är inte av superkvalitet, varken de jag tog på 80-talet eller de som jag scannat ur Crescentkataloger, men eftersom det finns en hel del av märket i Sverige tycker jag de fyller en funktion som referens.

På samma sätt har sidorna om DBS fått en egen startsida för bättre överblick.

Dags för årets sista uppdatering. Ingen stor grej, jag har bara tagit nya bilder på min ombyggda Crescent från c:a1963. Den har nu lädersadel och en Crescent frontplåt (gåva från Conny Pettersson).

På CHF:s sida finns nu bilder från Sveriges främsta cykelsamling. Tyvärr får ni vänta till i sommar att bese den eftersom den bara är öppen juli-augusti.

Gott Nytt Cykelår!

Cykeldandyn från Crescents katalog 1989 har nått vid spridning på nätet (och genererat en hel del träffar på Cykelhobby-sidan). Jag har scannat några mer eller mindre praktiska "cykel-outfits" ur Crescent-kataloger, kommande gererationers kulturhistoriker till fromma och dagens ungdom att begabba. Lägg märke till modell 92310 från 1989 med Reynolds 531-ram och Idéale 90 sadel. Vem byggde ramen, hur många såldes och fanns det någon senare serieproducerad cykel med Idèale? Den cykeln platsar på topp-10-listan över de Crescentmodeller det lönar sig att spana efter. Vilka de andra är ber jag att få återkomma till.

För övrigt vill jag bara önska en God Jul.

Jag har levt i tron att det inte såldes några bancyklar i Sverige efter kriget och inga svensktillverkade efter 1912. Men Gunnar Svartengren har skickat en bild från Crescent-katalogen 1924 som visar att sådana tillverkades här på 20-talet. Dessutom hade Europeiska Cykel Importen (Thord Lönnquist) en Champion Super Pista med i kataloger i slutet av 50-talet. ECI har nog kunnat tillhandahålla banracer även senare.

Conny Karlsson har kompletterat sidan om Zullini med bilder på sin tjusiga Zeta Cromati. Han håller på att bygga upp den med tidsriktiga delar. Dessutom äger han en Crescent 320 i nära nyskick.

Utanför det lokala köpcentret stod idag en mindre vanlig cykel. Det är inte ofta man ser en Keirinhoj som transportmedel. Watanabe gjorde mycket framgångsrika ramar för Keirin, men har nu gått över till touringcyklar. Länk här.

Apropå det har jag tidigare skrivit att det inte tillverkats några bancyklar i Sverige, men då måste man tillägga "....under de senaste hundra åren". Wiklunds hade en banracer i katalogen 1912 och möjligen även senare.

Edit: Ska vara "under de senaste femtio åren". Se posten ovan.

Conny Karlsson som försett sidan med bilder på DBS (nedan) har också skickat bilder på sin ovanliga Zullini. Detta märke såldes av Cykelmakarn´n i Malmö - ytterligare en viktig leverantör av fina cyklar under förra århundradet.

"Her på Danmarks Industrimuseum i Horsens er vi lige nu i fuld gang med at forberede en stor særudstilling om Giro d'Italias historie. Anledningen er naturligvis, at de første tre etaper af Giro d'Italia i 2012 køres i Danmark. Udstillingen åbnes den 27. januar 2012 af den italienske ambassadør i Danmark.
Venlig hilsen, Brian Wiborg, Museumsinspektør"

Curt Carlsson i Söderköping har racercyklar som sitt stora intresse och han har skickat bilder på några fina exemplar ur sin samling. Från Jerry Nilsson i Äspered kommer bilder på den ovanliga Chimo Criterium. Se och beundra!

Veckans höjdpunkt var ett besök hos Conny Pettersson i Sköllersta. Han har förutom ett stort antal cyklar även Sveriges största samling cykelmärken dvs frontplåtar som det ska heta enligt CHFs expertis (inte emblem alltså). Därifrån kom vi inte tomhänta utan bak i bilen medföljde en tidig 20-talare av okänt märke och (som genom ett sammanträffande) en nästan komplett vit Chimo Cobra.

Fler cyklar i städerna och politiker och stadsplanerare lovar fler cykelbanor. Men i praktiken blir det fler delade stråk för cyklister och fotgängare. I den senare kategorin ingår barnvagnar och hundar med långa koppel. Till det kommer att folk vill gå i bredd och nästan alltid på vänster sida. Ger man ett pling så riskerar man väl att åka på stryk.

Nej, herrar stadsplanerare, bättre att låta cyklister dela utrymme med bilister som uppträder mer konsekvent. Cykeln blir då ett fordon bland andra precis som motorcykeln och cyklisten får ta det ansvaret. Som kompensation får man också bättre vägbeläggning.

Tweed Run Stockholm som jag skrev om i går har hastigt fått byta namn till Tweed Ride eftersom engelsmännen har namnskyddat sitt arrangemang. Informationen finns på Facebook.

Från Tell Hermanson och Cykelhistoriska föreningen:

Över 100 personer med trevliga cyklar har nu anmält sig till premiären av Tweed Run Stockholm som går av stapeln lördagen den 15 oktober 2011. En spännande färd i Stockholms allra centralaste delar i finkläder och intressanta cyklar.
Samling kl 12.00 i Kungsträdgården, avfärd i grupper med lots från kl 13.00. Stureplan, Kungsgatan, Vasagatan, Mosebacke Torg och slutligen samling med Concours d'Elegance på Stora Nygatan i Gamla Stan.

Anmälningar har kommit från olika delar av Sverige och Finland. Anmäl dig senast den 1 oktober och betala in deltagaravgften 100 SEK på CHF:s plusgiro 972080-6. Anmälan på plats möjlig till en kostnad av 150 SEK.

Mycket få om ens några italienska cyklar importerades hit på 50-talet och på de svenska racercyklar som tillverkades användes nästan enbart franska komponenter. Ett undantag är Monark Blå Blixten "med lyxutrustning". Den hade Campagnolo växlar och nav med logga med "öppet C", dvs från före 1958. Jag har tagit några detaljbilder på Göran Hartzells modell 303 och passat på att reorganisera Monarksidorna. Görans Monark kan vara till salu till rätt köpare.

Samma gäller min Avanti och min Cyclepro Spectrum Flatbar som tyvärr måste gå p g a akut platsbrist. Ingen är direkt billig.

Det enda någorlunda heltäckande cykelmuseet finns från i år i Sparreholms Slott. Det är bara öppet under juli och august så det blir att planera ett besök till nästa år. Där finns bland andra intressanta cyklar Thord Lönnqvists samling med flera Champion racer. I källaren finns en snygg Alan - Guerciotti som visas här.

Nuförtiden är det ingen skam att inte klara att meka med familjebilen. Förr kunde man skruva ihop sin Ford Anglia med vanliga hushållsverktyg och bladmått för brytarspetsarna. Försök det med en Focus. Men med cyklar skäms man när man inte lyckas få trim på de nyare finesserna, i mitt fall förra generationens Tiagra STI-reglage för framväxeln. Efter att ha brottats med den mekaniken i två säsonger vände jag mig slutligen till expertisen. Jens på Cykelcenter i Eskilstuna fixade det + annan justering på min Avanti för en mycket human peng och hojen går nu som ett spjut.
Egentligen förstår jag inte varför inte framväxeln fungerade. Om bara ändlägena är justerade och wiren lagom spänd så borde allt varit OK.

Crescent är ett varumärke som behållit sin lyskraft in i våra dagar. I vissa sammanhang har det blivit närmast en kult kring "Världsmästarcyklar" och "Pepita". Många yngre entusiaster som börjar greja med cyklar från 60-70-tal stöter på tekniska lösningar som inte behandlas i dagens litteratur eller ens på webben. Mysteriet med fransk gänga i vevlagret har förbryllat många. Jag har i instruktionssyfte påbörjat ett mindre projekt som för låg kostnad ska försöka få till en Varbergcykel praktiskt taget från scratch.

Bilder från cykelfestivalen som jag skev om senast finns nu på Flickr. Sanna med 650B hjul har byggts av Patrik Tegnér och Godspeed-cyklarna av Johan Pettersson. Man borde ha varit där.

Jag har fått en inbjudan att presentera Cykelhobby på Magnus Laghers blog Velonavia på Outsides hemsida. Tack för det Magnus! Hans blog hade jag inte observerat tidigare, men den är klart läsvärd. Det är ett trevligt problem att antalet hemsidor, bloggar och bildsidor om cyklar växer kraftigt så länksidan ligger långt efter. Det är inte bara i Sverige som intresset för klassiska cyklar växer. Den dag man kan köpa "Classic Bicycle" eller "Vintage Velo" hos tidningshandlaren har vi slutligen kommit upp ur cykelrummet i källaren.

Ytterligare tecken i tiden är de retromodeller som cykelsäljarna presenterar t.ex den här.

Cykelbyggaren Patrik Tegnér har gjort om sin hemsida. Mycket snygg! Patrik deltar också i planeringen av Göteborgs cykelfestival: " Inom festivalen kommer vi att ha en cykelutställning med tonvikt på svenska, och norska, cyklar. Främst handbyggda ".

Mer nytt från Västsverige: Claes Olsson har skaffat en Derny-mc till sin samling. Unik i Sverige!

Japanska "racer"-cyklar var mycket populära här i landet på 80-talet. Jag har haft ett flertal, men märkligt nog inte någon Miyata. Däremot äger jag en Miyata MTB från 1988 - den sista cykel jag köpt ny. Genom Åke Stenqvist som försett mig med fina bilder kan jag nu presentera ett snyggt exemplar av Miyata 512 från 1986, eller Five Twelve som den kallades i kataloger.

Från ungefär samma tid kommer mitt nyförvärv, en Rossin, som jag nu kan visa bilder på. En del återstår att fixa, det är det nästan alltid på gamla hojar. En annan cykel som jag tidigare ägt har kommit igen och visas här i befintligt skick.

Jag fick nyligen ett tips från Harri Manni som jag gärna för vidare till läsarna. Vevlager med fransk gänga som MCB använde i många år har varit ett problem eftersom även fransmännen gått från den standarden sedan 80-talet. Men nu finns ett något mer ekonomiskt alternativ från VeloOrange.

Från Crescentägare har jag ofta fått frågan var man får tag på dekaler och för ägare till 319-320 och liknande finns sedan länge Cyclo-Mondo. Några andra varianter finns här. Mer om delar till gamla hojar på min tillbehörssida.

Om man vill ha det bästa av två cykelvärldar, komfort och stil på en stålram och modern mekanik för säker funktion, kan man modernisera en äldre cykel. Men det fungerar bäst på en 90-talare som är byggd för längre bakaxel. Och att utgår från en enklare stålhäst är ingen höjdare rent ekonomiskt. Om man inte blir nöjd med resultatet så är komponentkostnaden omöjlig att få igen när man säljer. Ett lyckat exempel är Bertil Frykbergs snygga Bianchi som visas här.

Nu börjar man se cyklister på vägarna även här i mellansverige, men nästan alltid på mountainbike. Jag kan förstå att man inte vill ta ut finracern i vårstänket, men att landsvägsträna på MTB är som att löpträna i gummistövlar. En billig gammelracer tycker jag är ett komfortablare alternativ.

Vintern har ännu inte släppt sitt grepp men jag tror att många börjar fundera på en ny cykel till våren. Om det är en landsvägscykel som hägrar så blir det ofta extremt, dyrt och fel. Så tolkar jag, rätt eller fel, att det finns så många lätt begagnade racercyklar i klassen 15-30 tkr till salu på Blocket.

Frågan är om inte säljarna köpt fel cykel? Det är knappast nödvändigt med en racer för 30 tkr om man bara ska motionscykla. Jag tror inte ens att det är rätt cykel för ett långlopp runt en sjö. En bidragande orsak till att så många racerhojar säljs efter kort tid är att både säljare och kund anpassar ramstorlek och sittställning efter vad tränade proffscyklister efterfrågar, dvs låg profil för lågt luftmotstånd och liten ram för "styvare" cykel. Mer än en halv meter från sadel och ner till bocken på styret är knappast rätt för en cykel som mest används för att pendla till jobbet.

Alltså: Tänk efter vad du ärligen mest kommer att använda cykeln till. Var kritisk till vad ynglingarna i cykelaffären anser vara rätt storlek, utan prova dig fram med ledning av din gamla cykel. Att bara utgå från benlängd kan leda helt fel. Viktigare är att övre ramröret har rätt längd. För kort ram går inte att kompensera fullt ut med en längre styrstam. Då blir viktfördelningen mellan fram- och bakhjul fel och det är en av de faktorer som gör att en cykel känns "rätt eller fel". Vikten på cyklisten ska också fördelas mellan sadel och styre så att man inte får ont i baken eller handlederna. Genomsnittscyklisten mår inte bra av att sitta dubbelvikt, men att ha styret högt i det blå blir heller inte rätt.

Kanske skulle en geometri som gårdagens elitcyklister använde passa bättre än dagens som förebild. Kolla geometrin på Gösta Petterssons ”Monark”-Colnago. Jag vet inte vilken ramstorlek Gösta hade, men Eddy Mercks som var 1,80 lång körde på en Colnago med en ramhöjd mellan 59 och 61 cm, olika för olika etapper. Intressant är att längden på övre ramröret varierade mellan 54,5 och 58 cm!

ERRATUM: Jag har såklart läst fel på Colnagos måttskisser för Eddys ramar. Som Dag Hammar påpekat är det mindre måttet troligen för tillkapning av övre ramröret. På en racerram skiljer det sällan mer än ett par centimeter mellan höjd och längd.